Vi kan alla vara överens om att rädslan för döden är den mest grundläggande rädslan som alla människor möter i sina liv. Vi kan försöka glömma vår osäkerhet om vad som händer i efterlivet, men rädslan finns alltid, alltid precis under ytan.

Vad har buddhister att säga om denna helt naturliga men till synes oönskade händelse där hela människolivet kulminerar?

Vi hittade ett sällsynt utdrag från Dalai Lama framåt som han skrev för boken Den tibetanska boken om att leva och dö .

Det blir bättre:

Han erbjuder praktiska råd i slutet om hur man kan leva ett dygdigt liv för att förbereda sig för den slutliga räkningen.

Dalai Lama beskriver dödsprocessen

”Som buddhist ser jag döden som en normal process, en verklighet som jag accepterar kommer att inträffa så länge jag förblir i denna jordiska existens. Jag vet att jag inte kan undkomma det och ser ingen anledning att oroa mig för det. Jag brukar tänka på döden som att byta kläder när de är gamla och slitna, snarare än som ett slutgiltigt slut. Ändå är döden oförutsägbar: Vi vet inte när eller hur den kommer att ske. Så det är bara klokt att vidta vissa försiktighetsåtgärder innan det faktiskt händer.

Naturligtvis vill de flesta av oss dö en fredlig död, men det är också tydligt att vi inte kan hoppas att dö fredligt om våra liv har varit fulla av våld, eller om våra sinnen mest har upprörts av känslor som ilska, anknytning eller rädsla. Så om vi vill dö väl måste vi lära oss att leva bra: hoppas på en fredlig död. ”

'Från en Buddistisk synvinkel är den faktiska upplevelsen av döden mycket viktig. Även om hur eller var vi kommer att återfödas i allmänhet är beroende av karmiska krafter, kan vårt sinnestillstånd vid dödsfallet påverka kvaliteten på vår nästa återfödelse. Så i dödsögonblicket, trots den stora variationen av karma som vi har samlat, om vi gör en särskild ansträngning för att generera ett dygdigt sinnestillstånd, kan vi stärka och aktivera en dygdig karma och på så sätt åstadkomma en lycklig återfödelse. ”

Hjälper andra att dö bra

”Inte mindre viktigt än att förbereda sig för vår egen död är att hjälpa andra att dö väl. Som nyfött barn var vi alla hjälplösa och utan vården och vänligheten vi fick då,
vi skulle inte ha överlevt. Eftersom de döende inte heller kan hjälpa sig själva, bör vi befria dem från obehag och ångest och hjälpa dem, så långt vi kan, att dö med lugn.
Här är den viktigaste punkten att undvika allt som får den döende personens sinne att bli mer störd än vad den redan kan vara. Vårt främsta mål för att hjälpa en döende är att göra dem lugna, och det finns många sätt att göra detta. En döende som är bekant med andlig övning kan uppmuntras och inspireras om de påminns om det, men till och med vänlig försäkran från vår sida kan skapa en fredlig, avslappnad attityd i den döende personens sinne. ”